På grund av ackumuleringen av resor under de senaste två åren har jag aldrig riktigt hunnit skriva en blogg om min resa till Oekraïne. Jag var i Kharkov i en vecka 2020 (även känd som: Charkiv), i den yttersta öster av Ukraina, mot ryska gränsen. Jag var där för att träffa IT-teamet och diskutera framstegen i utvecklingen av appen jag arbetade med då. Under den veckan lärde jag mig mycket av Ukraina och talade mycket med de jag arbetade med. Även om den redan allvarliga krigssituationen i Donetsk, cirka 200 kilometer från Kharkov.
Krim och MH17
För det var redan rastlöst i Ukraina 2020. Det pratades mycket om det eftersom folket i Kharkov var mycket oroliga. Inte förvånande förstås eftersom de bor ett stenkast från Ryssland och det var fortfarande dagliga slagsmål, bara två timmars bilresa från staden. Det var efterdyningarna av de ihärdiga separatisterna och annekteringen av Krim.
Krim intogs av Ryssland 2014. Sedan dess har det aldrig riktigt varit tyst i Donetsk-regionen, i östra Ukraina. Det blev också väldigt fel då flyg MH17 sköts ner av en rysk bokmissil. Alla 298 ombord dödades, inklusive 193 Holländska folket. Till denna dag förnekar Ryssland all inblandning...
Ukraina tog emot mig med öppna armar
Trots det ständiga krigshotet fortsätter livet i Ukraina som vanligt. Logiskt, för vad mer ska man göra? Sitter du hemma i soffan och väntar på att det ska gå fel? Det är inte så människor sätts ihop.
Jag åkte till Ukraina för att arbeta med en blockchain-app. Till slut var jag bara i Ukraina i en vecka, men i ett sådant land får du snabbt en uppfattning om vad de lider i det dagliga livet. Jag togs emot med öppna armar. Förutom att träffas om Appen var förstås att äta, dricka och njuta tillsammans en viktig del av resan. När allt kommer omkring var vi tvungna att lära känna varandra bättre för att förbättra samarbetet på distans. Att känna varandra och veta vem man har att göra med är alltid bra i en affärsrelation.
Utanför arbetet fanns det gott om tid för andra aktiviteter och samtalsämnen, bland annat kriget som låg på lur redan då. Det var alltid ett återkommande ämne för dem och det är förståeligt, för det var bara slagsmål i deras land.
Varje kväll blev vi bjudna någonstans att äta och dricka. Att säga nej var inget alternativ! Och när alkoholen flödar fritt och man spenderar tiotals timmar tillsammans i flera dagar lär man snabbt känna varandra bättre.
Ukraina vill vara västerländskt
Jag lärde känna ett antal människor väl och det som slog mig då var att en stor del av befolkningen pratade engelska ganska bra. Visst talade den yngre generationen flytande engelska, men människor i medelåldern kunde också göra sig förstådda. När jag frågade hur det här kom sig fick jag det enkla svaret att de bara vill vara västerländska och lägger ner mycket tid och energi på det. I åratal.
Detta har allt att göra med framtiden som människorna där har i åtanke. De vill inget hellre än att gå med i EU – och det medan många av dem fortfarande talar rysk och rysk historia och influenser är fortfarande rikligt närvarande i staden. Vissa är förstås också pro-ryska, men majoriteten såg verkligen västerut.
Så de satsar mycket tid på att lära sig engelska från tidig ålder. De har bra universitet och de fokuserar mycket på informationsteknologi, naturligtvis för att tjäna västvärlden. Du kanske inte förväntar dig det, men i Ukraina finns det många stora IT-företag som bygger hemsidor och appar åt många västerländska företag. Vi var trots allt inte där för ingenting.
Först och främst för att det förstås är mycket billigare där, men också för att kvaliteten på arbetet är över genomsnittet.
Adjö Ukraina, ha det bra
Nu, två år senare, gör det ont att se bilderna av kriget. Även i Kharkov, staden där jag var i en vecka och där jag tog alla bilder i den här bloggen, är det nu slagsmål. Jag har skickat meddelanden till några personer jag har arbetat med för att uppmuntra dem, men dessa meddelanden kommer inte fram. Kanske för att kommunikationen har stängt landet av ryssarna.
Det är en skrämmande tanke och så nära mig. Jag hoppas att de underbara människorna jag träffade är i säkerhet. De bad inte om detta...
Åtminstone en sak verkar säker, Ukraina som vi känner det närmar sig sitt slut. Putin sa i direktsänd TV i morse att han planerar att helt demilitarisera Ukraina och avsätta regeringen. Vilket i princip innebär att Ukraina inte längre kommer att existera i sin nuvarande form. Allt vi kan göra nu är att hoppas att det är över snart, utan alltför många offer.
Adjö Ukraina, ha det bra.
Jag känner till Ukraina 
som ett land där väst och öst möts 
. Ett land med mycket unik arkitektur 
.
Ett land där människor välkomnar dig överallt med öppna armar och ger dig allt de har att erbjuda... Även om de inte har något att spendera 
Där gatorna är fläckfria eftersom de plockar upp smuts från gatan direkt 
Där nästan alla pratar engelska för att de drömmer om att gå med i EU 
eftersom det öppnar möjligheter för deras barns framtid.
Tyvärr verkar det senare nu längre bort än någonsin... Jag hoppas att de underbara människorna jag har träffat är i säkerhet. De bad inte om detta... 
