Efter vår sicilianska 4×4 roadtrip äventyret slutade tog vi färjan från Messina till Villa San Giovanni. Det var bara en kort överfart till fastlandet för att få vår roadtrip att fortsätta med en 4×4 husbil i södra Italien. I hamnstaden fyller vi först på proviant i cirka sju dagar hos den lokala stormarknaden och grönsakshandlaren.
I (fram)foten av stöveln finns ca 5 nationalparker i rad. Vårt mål är att ta en lång promenad i den första parken. Direkt från Villa San Giovanni vi tar upp smala slingrande bergsvägar när utsikten över Kalabrien blir vackrare och vackrare. Sedan följer en tät, mörk tallskog där vi regelbundet måste ta bort grenar för att fortsätta vägen utan alltför stora skador. Senare blir det mer öppet igen. Kom precis in i nationalpark När vi kom fram såg vi en svart kalabrisk ekorre.
1. På väg till Parco Nationale dell' Aspromonte
Vår navigering skickar oss på en väg som enligt en trafikskylt slutar i en återvändsgränd längs gatan. Nyfikna som vi är provar vi det i alla fall... Bergsvägen verkar knappt ha använts på flera år. Det är fullt av stenblock och de överhängande grenarna gör att köra igenom en ganska utmaning. Vi passerar en viadukt och en kollapsad tunnel.
Det är möjligt att passera en förbifart. Men någon gång måste vi ge upp. Ett stort stenblock blockerar vägen. Lite längre fram ser vi att ett stort skred har skett, vilket gjort vägen helt oframkomlig.
Här bevittnar vi återigen jordens kraft och erosion. En stor del av backen har tryckts ner. Forskning säger oss att detta ägde rum redan 2015. Vi vet nu med säkerhet att vi inte kan gå längre. Eftersom det börjar bli sent bestämmer vi oss för att parkera husbilen här mitt på bergsvägen och övernatta. Vår nyfikenhet för oss så småningom till en "världslig" plats.
2. Tropea
Efter en lång vandring i nationalparken övernattar vi i en kuststad som heter San Ferdinando. Det finns en vacker boulevard, komplett med palmer. Den breda, rena sandstranden är vacker, men helt öde. Det "utdöda" gäller även byn bakom. De rasade byggnaderna och trasiga vägar tyder på att välstånd har en annan innebörd här. Vi stannar där över natten och träffar en man som på teckenspråk berättar om en by tre mil bort: Tropea.
Dessutom är han väldigt entusiastisk över vår husbil och skulle vilja sitta bakom ratten en stund. Vi bestämmer oss för att ta en titt på Tropea. Det visar sig vara en imponerande by, belägen på en 60 meter hög sten. Strax före kusten – och alltså framför byn – tornar en kalkstensklippa över havet med ett slott på toppen. Mot kusten är sandstranden ren och attraktiv.
Själva byn har mysiga gator med en souvenirbutik här och där, men också många attraktiva terrasser, restauranger och läckra glassar i olika glassbarer. På kvällen är det stämningsfull livemusik från de olika torgen. Från ett av torgen kan du blicka ut mot stranden och se slottet i fjärran. Sällan har vi sett en så fotogen by. Eftersom vi är här i början av oktober är det ett perfekt klimat, cirka 25 grader och trängseln är inte så illa. Vi hade nog snabbt flytt hit i augusti.
3. Söt kalabrisk lök
I Tropea kommer vi i kontakt med en mycket speciell lök. Han är söt! Löken är unik för regionen och den används till och med för att göra sylt. Naturligtvis används den också i många typiska kalabriska rätter.
4. Höst i Kalabrien
Det är nu början av oktober och de första hösttecknen syns även i södra Italien. I nationalparkerna på höjder mellan 900 och 2200 meter är temperaturen märkbart svalare än i lägre delar längs kusten. Solen gör fortfarande sitt bästa, men den kan inte längre nå 20 grader på dessa höjder. 100% solsken är inte längre en självklarhet och vi får "regnradarn" från stallet igen för att kolla.
Både i nationalparken Della Sila och i NP Del Pollino gör vi raska promenader, där vi bestiger det högsta berget i massivet i NP Del Pollino, Monte Serra Dolcedorme (2267m).
Vi ser hur löven på träden försiktigt ändrar färg och de första faller faktiskt till marken. Skuggorna blir längre för varje dag och vid 6:XNUMX borde du ha hittat en plats för natten, om du vill veta var du sover innan det blir mörkt. Det är inga som helst problem att hitta en vild övernattningsplats i en nationalpark vid den här tiden på året, det är underbart tyst. På ett sådant ställe njuter vi av vår nya hobby: att rosta söta kastanjer i olivolja, hur italienskt vill du ha det?
5. Puglia, stövelns häl
Vi fortsätter vår roadtrip genom södra Italien mot Puglia, i hälen på stöveln. Stövelns häl är känd som den minst välmående regionen i Italien. Vi är nyfikna på vad det betyder! I staden Matera vet de verkligen hur man säljer sin vackert bevarade historia på ett turistiskt sätt. Ett besök i denna speciella stad är definitivt värt det.
I den gamla historiska stadskärnan hittar du så många smala gator och trappor att du känner att du befinner dig i en labyrint. I utkanten hittar du flera gamla grottbostäder, varav flera fortfarande är bebodda. Grottorna innehåller ofta bara en ytterdörr, så det är mörkt och svalt därinne. Skönt under varma sommardagar.
Tips: läs även bloggen med vackraste sevärdheterna i Matera från Ciaotutti.
6. Puglia – Inland
Hälen på den italienska stöveln är mycket mindre bergig än framfoten (Kalabrien). I den norra delen av Puglia ser man mycket fruktodling och jordbruk. Vi kör ofta på småvägar mellan vinrankor, olivträd och andra fruktträd. Den lerliknande jorden är mycket bördig.
Vi kan tillbringa natten här några gånger lugnt mellan alla dessa friska grödor. Vi ser också gamla olivträd här, enligt hörsägen kan olivträd växa upp till 3000 i dessa regioner! bli år.
Vi slingrar oss på bakvägar från by till by. Ju längre söderut vi kommer, desto mer stram och rörig blir miljön. Skicket på vägarna och trafikskyltarna här, med undantag för de riktigt genomgående vägarna, är inte bra. Byggnaderna är gamla, ofullbordade, på väg att rasa eller har rasat. Det är knappast fråga om frodig fruktodling.
Landskapet här består av knappt underhållna åkrar med skiljeväggar av fallfärdiga väggar, planterade med (gamla) olivträd. Vissa kuststäder drar nytta av havets attraktion. Här hittar du fortfarande lite livlighet hos lokalbefolkningen.
7. Grottor och Bauxit
Vi kör längs Adriatiska kusten och ser många lägenhetskomplex, hotell och stränder. Det mesta är stängt i oktober. På denna del av kusten hittar du också flera grottor som är tillgängliga -en del mot en avgift. Vid Otranto besöker vi en bauxitsjö, där de olika naturliga färgerna bildar en fantastisk helhet. Bauxit är den huvudsakliga råvaran för aluminiumproduktion.
8. Lecce, Ostuni och Locorotondo
Vi fortsätter vår roadtrip genom södra Italien i nordvästlig riktning. Här passerar vi ett antal orter som vi gör korta besök. Lecce är huvudstaden i regionen Puglia och har därför betydande förorter. I den historiska stadskärnan är vi överraskade av den mysiga avslappnade atmosfären och rena gator. Det finns många antikviteter värda att beundra. Butikerna består ofta av trevliga specialiteter istället för välkända souvenirbutiker. En gammal amfiteater har grävts ut på det centrala torget. Det ger en fin inblick i det förflutna.
Naturligtvis njuter vi av en kopp kaffe med en pasticciotti, en lokal söt delikatess, på en terrass.
Lite längre bort ligger staden Ostuni. Det är hit turisterna kommer för de vitkalkade husen. På långt håll sticker staden ut på toppen av berget och sticker ut från resten av området. Byn har fina smala gator, trappor och smala passager. Att döma av butikerna, terrasserna och restaurangerna måste de förlita sig på turismen här. Vi är glada att vi är här i oktober på ca 20 grader, vi behöver inte tänka på att gå runt här i augusti vid 35+.
Som sista stad för tillfället besöker vi Locorotondo. Området här är känt för sina trulli. Dessa är typiska hus med ovala, koniska tak. De är byggda med "torra" murade (utan murbruk) väggar. Trulli finns med på Unescos världsarvslista.
9. Bro till månen
Vi är redo för något sportigt och äventyrligt igen. Alla dessa städer gör oss dåsiga. Italien är ett riktigt bra land när det kommer till Via Ferratas. Vi letar efter vår klätterutrustning och hittar snart två mäktiga turer.
Våra ansträngningar belönas med fantastisk utsikt över södra Apenninerna nära staden Castelmezzano. Lite längre fram, nära staden Sasso di Castalda, byggdes 2016 en 300 meter lång hängbro. De har gett den det passande namnet "Bron till månen". Tillträde är endast möjlig genom att köpa en biljett. Men då har du något! Videon nedan ger dig en bra uppfattning om området, värt att se! Förutom hängbron klättrar vi även en Via Ferrata i samma område.
10. Monte Cervati
Och eftersom det inte räcker så klättrar vi dagen efter Monte Cervati (1899) i nationalparken Cilento Vallo di Diano e Alburni.
Första delen av vandringen är en ganska brant stigning genom en mörk bokskog. De knappt upptrampade stigarna syns dåligt. Men med vår gående navigering lyckas vi hitta vägen. Oväntat passerar vi en fjällstuga denna kyliga molniga oktoberdag.
Till vår förvåning är dörren öppen. Chefen ser ut att göra ströjobb och har satt upp braskaminen. Härligt, här kan vi värma upp. Chefen frågar om han ska göra lite mat. Tja, det verkar vara något för oss. Lite senare sitter vi och äter pasta vid vedspisen, med en trevlig stugchef som berättar utförligt om Nationalparken.
Men efter en och en halv timme måste vi bryta det oväntade roliga de sista metrarna till toppen. Tyvärr är utsikten på toppen minimal på grund av det molniga vädret. Efter 2 timmars nedstigning når vi husbilen igen, där vi sköljer av under vår utomhusdusch.
11. Amalfikusten
Vi besöker Amalfikusten i vetskap om att det har skrivits oerhört mycket om den och många anser att detta är (världens) vackraste kustväg. Den berömda kustvägen börjar vid staden Salerno och går västerut till Sorrentohalvöns sydkust. Det är verkligen en vacker väg med hisnande utsikt över vattnet där den branta kusten reser sig från vattnet med de "fasta" byarna. Vägen i sig är en utmaning att köra på på grund av de många snäva hårnålsböjar där man regelbundet stöter på en tutande buss.
Klarar ändå att passera varandra med några centimeter mellan dem.
Förutom att köra den välkända rutten bestämmer vi oss för att ta en dagspromenad.
Sentiero degli Dei, gudarnas väg.
På måndag morgon direkt efter soluppgången ger vi oss ut på en långpromenad. Vi har bestämt oss för att lägga till en extra slinga till promenaden. Det innebär en allvarlig stigning. Utsikten och omgivningen är fantastisk. Vi har ont om ord för att göra en korrekt beskrivning.
På vägen - inbyggd mellan de branta klippväggarna - passerar vi en terrass där vi tar en drink. Den extremt vänliga ägaren som driver verksamheten med sin syster ger oss bröd med ost och tomater från sin egen trädgård. Tomaterna är tjocka som tennisbollar och smakar fantastiskt. Tillsammans med den vackra platsen var det svårt att säga hejdå.
Det måste det vara, för det står fortfarande en stor stigning på spel. På 1100 meter över havet, med en fenomenal utsikt, njuter vi maximalt.
För din information: Sentiero Degli Dei är en promenad på cirka 3 timmar. Du kan gå fram och tillbaka eller ta vattentaxi tillbaka. (Vi gjorde en extra slinga och gick tillbaka "over the top"). På vägen kan du lysa upp på B&B Villa Sofia, där du garanterat blir bortskämd av ägaren. (På din att-göra-innan-jag-dör-lista skulle vi säga)
12. Herculaneum och Vesuvius
Som ett alternativ till Pompei besöker vi Herculaneum. Herculaneum är mindre turistiskt än det världsberömda Pompei. Denna stad begravdes också år 79 e.Kr. under ett lager av aska och lava från samma vulkanutbrott.
Utgrävningarna ger ett visuellt intryck av livet för cirka 2000 år sedan. Det är mycket imponerande att se hur väl lämningarna har bevarats genom århundradena. En av skillnaderna mot Pompeji är att Herculaneum var mer välmående, förmodligen på grund av dess läge vid kusten, där det fanns fler möjligheter till fiske och handel. De flesta lik hittades därför vid kusten dit det tydligen inte längre gick att fly.
Vi besöker inte grannvulkanen Vesuvius. Efter att vi i full frihet besökte Etna på Sicilien för några veckor sedan verkar Vesuvius ha blivit en enorm turistattraktion där man kan gå de markerade vandringslederna i rad av besökare efter att ha köpt en biljett. Vesuvius är fortfarande en allvarlig fara, eftersom 600.000 XNUMX(!) invånare är direkt hotade av ett utbrott som är teoretiskt möjligt varje dag.
13. Neapel
Från campingen i förorten Arcolano tar vi tåget till Napolis centralstation och sedan tunnelbanan till tunnelbanestationen Toledo. Resan är en upplevelse i sig. På stationer och i tåg ser man redan så mycket av miljön och människors livsstil. Ett antal gånger visas vi spontant vägen av napolitaner som ser att vi söker. Bakom Via Toledo ligger arbetardistriktet Spagnoli. Vi går runt här och är djupt imponerade av den mysiga och vänliga atmosfären. Barer, terrasser, tutande skotrar och kaos på trånga gator där det verkar som att tvätten permanent hänger utanför. Vi tar regelbundet en terrass och njuter av allt som händer runt omkring oss.
Vi går mot den historiska stadskärnan och har knappt tråkigt. Medan vi strosar passerar vi en gata där butikerna säljer allsköns krimskrams och juldekorationer. Fantastiskt hur allt är gjort. Vårt gångtempo är väldigt långsam och tiden går fort. Till sist kommer vi tillbaka till centralstationen och inser att vi bara har sett en bråkdel av staden.
Vi hade pratat i förväg med flera personer som uttalade sig negativt om Napoli. När det gäller historisk arkitektur är Napoli inte i topp, men vad gäller mysighet, atmosfär och gemytlighet är det en unik stad. Vi är väldigt exalterade!
14. Avslutning
Vi avslutar härmed denna fas av vår resa genom världen. Vi åkte den 3 juni, så vi har varit på resande fot i nästan 5 månader. Vi började i Ardennerna där vi gick en del av GR5. Sedan besökte vi in Frankrijk regionen Champagne och en del av Vogeserna. I det vackra, rena Schweiz vi stannade längre än väntat och njöt av Alperna oerhört. Via Frankrike och norra Italien tog vi färjan till Sardinien, där vi genomförde 4 veckor utan problem. Från Sardinien gick vi över till Sicilien och sedan upptäckte vi södra delen av det italienska fastlandet. Vi har haft så mycket, vi har sett mycket. Vi träffade många trevliga, härliga människor.
Läs också: Roadtrip av Sardinien | NoFear reseberättelse med 4×4 husbil
Läs också: Roadtrip av Sicilien | NoFear reseberättelse med 4×4 husbil
Vad vi har njutit av vår frihet!
Och nu?
Tillbaka till Nederländerna, ta en paus... Ja, att resa är ganska tröttsamt. Bearbeta alla intryck vidare i fotoalbum så att vi håller minnena vid liv. Besök familj och bekanta och ordna en rad praktiska ärenden.
En dan?
Tillbaka på vägen, det är säkert. Afrika poäng högt, men ja, corona. Kanske längst i norr, Skandinavien, Nordkap.
Vi meddelar dig så fort vi är ute. Önskar alla en fin vinter! Kärlek, Cor och Grietje
