Wereldreizigers.nl
På toppen av en dyn | overlanding marocko | Wereldreizigers.nl

NoFear Travel in Africa (2) | Overland i Marocko

Vi (Cor och Grietje van NoFear Travel), resa med vår Toyota Hilux 4×4 husbil Dörren Afrika. Den afrikanska kontinenten är Mecka för 'på land' med många utmanande rutter och vackra resmål. Det första afrikanska landet vi besökte under vår resa till Sydafrika sätta på är Marocko, där vi besteg berget Toubkal (4167 m). I den här artikeln berättar vi allt om fortsättningen av vår resa genom Marocko till Mauretanien. Vi träffade andra overlanders, trotsade en Via Ferrata, körde genom Dades-dalen och fastnade i sanddynerna med vår Toyota 4×4.

Från Ouarzazate till gränsen till Mauretanien

Efter bestigningen av Toubkal fortsätter vår resa genom Marocko i riktning mot ouarzazate (Plats Här). Cor har varit ganska sjuk i några dagar till med symtom på kramper, illamående, trötthet och andnöd. Höjdsjuka eller ätit något fel? Båda skulle lätt kunna göras. Men efter några dagars lugn är det bra igen.

Vid ankomsten till Ouarzazate är vi förvånade över den medelstora stadens progressivitet. Stora breda gator med lyxigare bilar istället för åsnor, hästar och getter på gatan. Många, tätt målade byggnader bestämmer bilden. Staden halveras av en torr flod. Den här gången bestämmer vi oss för att övernatta på en camping. Ibland gör vi det när vi behöver tvätta eller duscha.

Overlanders möts
Overlanders möts

På campingen träffar vi ett tyskt och holländskt par överlandare. Det tyska paret kör en expeditionsbil och den holländska i en Toyota Hilux. Den här typen av möten är mycket värdefulla. Som likasinnade pratade vi och utbytte reseberättelser hela eftermiddagen. I slutet av eftermiddagen använde vi den intilliggande poolen gemensamt och åt tillsammans på kvällen.

Utbyt reseberättelser tillsammans med overlanders från Nederländerna och Tyskland
Utbyt reseberättelser tillsammans med overlanders från Nederländerna och Tyskland

Men ja, du gör ofta överlandning ensam. Så dagen efter skildes vi åt och vi har ytterligare ett trevligt gäng bekantskaper.

Dadesdalen

Dadesdalen (Plats Här) är en sådan attraktion som många resenärer inte vill missa. Sevärdheter som denna gör oss förtvivlade. Men den här gången väljer vi att gå förbi. Då vet vi i alla fall om hatten och brättet.

Vi kör genom en vacker dalgång i ett vackert landskap. Vackra slingrande vägar och vackra vyer. Tyvärr är vår syn ofta suddig av de högljudda hotellen och restaurangerna. Det är nu ganska tyst, men man kan se på allt att folk är vana vid många turister.

Det ofta tagna fotot av Dades-dalen, hårnålsböjarna | Overland i Marocko
Det ofta tagna fotot av Dades-dalen, hårnålsböjarna | Overland i Marocko

I slutet av dalen stiger vägen kraftigt genom ett antal hårnålsböjar. På den högsta punkten finns en restaurang varifrån man har en vacker utsikt över krökarna och en del av dalen. Vi tar även det ofta tagna fotot här.

Grietje tar en bild av Dadesdalens hårnålsböjar | Overland i Marocko
Grietje tar en bild av Dadesdalens hårnålsböjar | Overland i Marocko

Mellan Dades-dalen och Todra-ravinen

Från Dades-dalen tar vi en terrängspår rakt genom bergen mot Todra-ravinen (läge Här). En otroligt vacker åktur med fenomenala vyer.

Off-road högt i Atlas | Overland i Marocko
Off-road högt i Atlas | Overland i Marocko

Den är utdöd, vi ser ingen annan, förrän vi ser en Dacia Duster längs stigen. Inte det mest förnuftiga fordonet under dessa omständigheter. Och visserligen har den marockanska familjen ett punkterat däck, men utan ordentliga verktyg. Lyckligtvis har vi allt ombord för att hjälpa dem att komma tillbaka på vägen. Som tack bjuds vi dagen efter till deras restaurang i byn tinghiro

Vi kör lite längre och ser här och var tält av berbernomader. Barn och vuxna springer till stigen och pekar på munnen eller gör en "pengargest" med händerna. Alltid en svår stund!

Vi kan "dricka te" med varje familj, men då kommer vi aldrig till Sydafrika. Lite längre bort - utom nomadernas synhåll - hittar vi en trevlig plats för en övernattning längs vägen.

Frukost med utsikt över en lugn plats | Overland i Marocko
Frukost med utsikt över en lugn plats | Overland i Marocko

Todra-ravinen

När vi närmar oss Todra-ravinen upptäcker vi plötsligt att en Via Ferrata har lagts ut här, mot ravinens bergsvägg. Det finns till och med en repbro på rutten! Det visar sig vara den enda afrikanska Via Ferrata. Vi gräver djupt i vår låda med klätterutrustning och knyter säkerhetsselarna runt midjan. Vilken tur, det hade vi inte räknat med. Vi klättrar upp och därifrån har vi fin utsikt över ravinen.

Via ferrata högt ovanför Todra-ravinen
Via ferrata högt ovanför Todra-ravinen

Det är varmt, så svettstrippen rinner ner för våra kinder, men det är väl värt det. Senare städar vi upp våra saker och åker med 4×4 husbilen genom ravinen där det finns många försäljningsstånd, speciellt mattor och huvuddukar. Människor picknickar vid flodens strand. Det hela ser trevligt ut.

Alla vill ha något av oss!

Ibland blir tiggeriet lite för mycket för oss, den här dagen är en sådan, alla vill tydligen ha något av oss. När vi kör iväg från vår övernattningsplats i en torr flodbädd kommer en annan man rusande mot oss. Vi vet omedelbart vad han vill ha av sina rörelser... men vi ignorerar honom och kör iväg...

Lite längre bort i Erfoud (läge Här) låt oss gå och handla. När vi parkerar samlas redan ett gäng tiggande pojkar runt oss. Vi försöker hålla dem borta från oss lite, men det verkar omöjligt.

Sedan kommer en annan butiksägare springande och erbjuder sina varor. Håller vi tillbaka får vi ett ovänligt ”titta, köp inte” kastat mot oss. Till slut handlar vi lite längre fram och flyr byn. För turistigt!

Te med berbernomaderna

På vägen ser vi ibland några berberboplatser. En man med en bebis kommer springande till en av dem och frågar om vi vill ha te. Vi känner till det spelet vid det här laget, men vi är också nyfikna på deras livsvillkor. Vi tackar ja till inbjudan och lite senare sitter vi på en kudde mot en lervägg omgiven av en berberfamilj. Familjen består av cirka 15 personer, unga som gamla. Det är slående att minst fyra barn är psykiskt och/eller fysiskt handikappade. Vi misstänker inavel.

Te med berbernomader | Overland i Marocko
Te med berbernomader | Overland i Marocko

Förutsättningarna är rent primitiva. Getter, får, hundar och katter strövar omkring och lindrar sig över hela gården. Men det finns också tecken på modern affärsverksamhet. Till exempel presenteras vi för kakor som de omöjligt kunde ha bakat själva. De var också tvungna att köpa jordnötterna och den enorma mängden socker i teet någonstans. Lite senare ser vi en gammal moped runt hörnet. Tydligen traskar någon från familjen genom den djupa sanden till byn 25 kilometer bort för att shoppa. Men vad betalar de för det...?

Erg Chebbi

Vi kör vidare till Erg Chebbi (läge Här), dynområdet norr om Merzouga (läge Här). Ju närmare vi kommer, desto mer imponerar de enorma sandbullarna på oss. Vi ska ha väldigt roligt här. Vi övernattar på en av de många campingplatserna med pool.

Simbassäng på campingen nära Erg Chebbi
Simbassäng på campingen nära Erg Chebbi

Under förmiddagen ska vi försöka bestiga toppen av sanddynerna. Det är mjuk sand, 160 meter upp, så det tar mycket av vår kondition. Under klättringen njuter vi maximalt. Vilket vackert naturfenomen!

Leker i sanden på de 160 meter höga sanddynerna
Leker i sanden på de 160 meter höga sanddynerna

Efter att vi klättrat till toppen har vi en fantastisk utsikt. Som unga hundar leker vi i sanden och tar bilder och filmar.

Sakta sänker vi oss igen. Vinden blåser hårdare och hårdare och så blir det mer och mer damm i luften. Sikten i området är kraftigt nedsatt, allt är grått. En sandstorm! Tillbaka vid husbilen vet vi inte riktigt var vi ska sitta, inne eller ute. Den fina sanden finns överallt! Vi kommer att uppleva detta oftare under de kommande veckorna.

Otroligt vackert landskap i öknen | Overland i Marocko
Otroligt vackert landskap i öknen | Overland i Marocko

Merzouga och vidare

Sedan kör vi vidare till Merzouga, centrum för ökenturismen. Det är fler 4×4-bilar – mestadels Landcruisers – som kör runt här än åsnor och hästar. 4×4:orna är för övrigt kompletterade med många dromedarer.

Utmanande 4x4-backar | Overland i Marocko
Utmanande 4×4-backar | Overland i Marocko

Vi shoppar lite och köper en kopp kaffe. Man kan se på allt att folk är ute efter västerländska turisters plånböcker. Det gör inte människorna vänligare och äktheten går förlorad. Byn lider också mycket av den förlorade turismen på grund av corona och har ännu inte återhämtat sig.

Sedan kör vi in ​​i öknen med Zagora som den provisoriska slutpunkten (plats Här), på cirka 260 kilometer. Utmaningarna börjar längs vägen. Djupa gropar, höga gupp, djup sand, stenar och tvättbrädevägar, vi stöter på allt. Bilen klarar allt utan problem, toppen!

Välformade berg i öknen | Overland i Marocko
Välformade berg i öknen | Overland i Marocko

Många olika landskap passerar oss, men oändligheten är kanske den mest imponerande. I början ser vi några nomadtält och ibland ett gammaldags auberge som ofta ligger öde.

Sedan finns det ytterligare en liten by med fallfärdiga hus. Barn springer efter oss i hopp om en godis eller något liknande. Sedan tillbaka in i den breda öknen, ofta nära algeriska gräns.

Till Tagounite

Vår plats från igår kväll kan åtminstone vara bland topp 10! Wow, vilken utsikt! I vår 360 graders vy ser vi bara 20 kilometer runt. Inget ljus, inga tecken på mänsklig aktivitet. Är vi på månen? 

360 graders vy utan mänsklig aktivitet | Overland i Marocko
360 graders vy utan mänsklig aktivitet | Overland i Marocko

På morgonen kör vi nerför berget och fortsätter vår rutt mot Tagounite (läge Här). Inledningsvis en hel del stenar på rutten, inte vår favorit. Senare kör vi över en bergsrygg varefter vi har en fantastisk utsikt över det färgglada landskapet. 

Gretel på utkik | Overland i Marocko
Gretel på utkik | Overland i Marocko

Sedan följer ytterligare en del varvat med sand och stenar innan vi når oasen runt Tagounite. Det hela ser ganska modernt och välskött ut här. Särskilt ungdomarna är väldigt "i tiden".

En pojke följer med oss ​​på en terrass där vi tar lite mat och dryck. Han pratar spontant och entusiastiskt om sitt liv, fru, barn, religion och traditioner. Det är ett trevligt samtal.

Fast på en sanddyn

Sedan går vi vidare in i öknen. Bara på vägen gör Cor en felbedömning. Sanddynen verkar vara högre och skarpare uppifrån än beräknat. Ovanpå puckeln fastnar vi eftersom undersidan av Toyotan sitter stadigt fast i "marken".

Fast på toppen av en sanddyn | Overland i Marocko
Fast på toppen av en sanddyn | Overland i Marocko

Vi börjar skotta något, men det räcker inte. En ökenbo närmar sig på avstånd och senare en Landcruiser med tre män. De börjar alla hjälpa till. Det är Marocko!

Vi försöker med vinschen, men vi drar Landcruisern bakåt istället för oss framåt. Sedan lyfter vi upp bilen längst fram med vår uppblåsbara domkraft och lägger sandbankarna under hjulen. Det ger lösningen.

Omvänt, differentialspärren inkopplad och ögonblick senare är vi tillbaka på ett fastare underlag. Det var bra undervisning.

En hård vind på 43 grader

Sen vidare. Vi kör genom så många olika landskap och det är så vidsträckt att vi ibland är tysta.

Vinden blåser hårdare och hårdare och temperaturen stiger till 43 grader. Det känns som en fön som blåser i ansiktet. En riktig utmaning för människa och maskin. Eftersom sanden ofta har sopat bort spåren måste vi regelbundet söka rätt riktning. De många sanddynerna gör det till en extra utmaning.

Stark vind och grå himmel
Stark vind och grå himmel

Vi letar efter en skyddad plats att övernatta på, men det är inte lätt. Vinden blåser hårt, luften är grå av sand och damm. Efter ett långt letande dyker plötsligt en halvfärdig byggnad upp. Vi kommer att ställa oss bakom detta, något ur vinden.

Fantastiskt landskap
Fantastiskt landskap

Allt är nu fullt av sand. Varje spricka och söm i både bilen och överbyggnaden är full av det. Sånt är livet i öknen...

Oändliga sanddyner | Overland i Marocko
Oändliga sanddyner | Overland i Marocko

NP d'Irikic

Nästa dag åker vi till NP d'Irikic (Plats Här) med tillhörande torrsjö, men först genom sanddyner, en hel del sanddyner. Toyotan håller sig perfekt och vi trivs bra.

Sedan kommer ett långt stycke med några Auberges. I en av dem dricker vi en kopp kaffe. Vi är också de enda gästerna. Vi levererar själva mjölken till ett café au lait. Chefen säger att Paris-Dakar-rallyt och Carta-rallyt brukade passera här.

Bara en kopp kaffe "mitt i öknen" | Overland i Marocko
Bara en kopp kaffe "mitt i öknen" | Overland i Marocko

Sedan vidare till sjön, en enorm torr lerslätt där vi ibland når hastigheter på 80 kilometer i timmen. Storslaget igen.

Efter en lång bilresa når vi Foum Gzuid (Plats Här), där vi äter något. 

Vad man ska äta i Foum Gzuid
Vad man ska äta i Foum Gzuid

Skillnaden mellan norra och södra Marocko

Byarna i söder ser ofta modernare ut än i norr. Människor är också mer progressiva. Tystnaden på gatan är också riktigt slående. Stora breda gator, till skillnad från rörelsen i nordligare byar. Det började faktiskt ouarzazate, och så söder om Atlasbergen.

I öknen verkar skillnaderna i levnadsstandard ännu större. Här ser man byar med breda gator, delvis västerländska klädda människor, tillhörande butiker, caféer och restauranger. Tydligen vill de skämma bort ökenturisterna samtidigt som de drar fördel av det själva. Men hamnar man på "bakgatorna" eller på landsbygden är det rent av sjaskigt. Skräp på gatan, halvfärdiga fäbodar och traditionellt klädda människor.

Turismen är på låg ebb. Anläggningarna finns, men det finns inga människor. Efter corona och den varma sommaren hoppas man nu att turisterna ska komma tillbaka i oktober. Inshallah!...om Allah vill det...

Solnedgång vid palmerie där vi hittade ett ställe att tillbringa natten på
Solnedgång vid palmerie där vi hittade ett ställe att tillbringa natten på

från Foum Gzuid vi går tillbaka på asfalten i sydvästlig riktning, vi får upp farten en stund. Temperaturen är hög igen, 40+. Länge leve luftkonditioneringen! Vi hittar en plats i en palmerie strax efter Tizounini.

Datum

Vi trodde att vi en gång i lugn och ro skulle "fira söndagsmorgon" i palmeriet, men en ökenbo kommer ut bakom en palm.

"Bonjour, ca va?", och en gest mot hans mun. Vi sa respektfullt till honom att vi skulle vilja ha lite privatliv.

Vi fortsätter vår väg och kommer till en by som heter taghjijt (Plats Här). Här ser vi en hel del dadelpalmer. I palmeriet ser vi folk som är upptagna på jobbet. Underhåll av träden, där de bränner de sågade grenarna.

En pojke kommer fram till oss och ger oss en handfull mogna dadlar. De är riktigt läckra, färska från trädet. Han bjuder in oss till en monter lite längre bort där vi kan sitta på några kuddar.

Plocka ut färska dadlar
Plocka ut färska dadlar

Mer dadlar och mjölk kommer. Denna kombination är traditionell, ibland även med smör. Flera arbetare kommer och sitter hos oss och det är väldigt roligt. Sedan tar vi ytterligare ett kilo färska dadlar och får en upplevelse till.

Till kusten

Vi kör vidare och närmar oss Guelmim (Plats Här), porten till Sahara, där vi bara kör genom den enormt breda "Avenue". Pojke, vilken modern stad igen, åtminstone huvudgatorna...

Vädret förändras. Vi åkte i morse vid 38 grader... mot kusten är det knappt 20 grader, medan det börjar regna lätt. Slutligen når vi Atlanten, där en flod (tre gånger om året) rinner ut i havet.

Vi ser många fiskarhus längs deltat och vi pratar med en pojke som bor där. Han pratar bra engelska och berättar om sitt liv som fiskarson.

fiskarhus
fiskarhus

Det är bättre att kalla husen där människor bor i slumkvarter. De ligger i en vacker naturmiljö som tyvärr har blivit bortskämd av de enorma högarna med skräp. Pojken är född här och bor där med sin pappa och mamma. Far är fiskare och då och då kommer en köpare för att ta fisken. Detta säljs sedan i de större orterna. Lite längre fram ligger en liten byggnad där pojken tillsammans med andra fiskares barn gick i skolan.

Khnifiss National Park och upptäcka flamingos

Vi går ner längre söderut och kommer till Khnifiss nationalpark (Plats Här), ett stort deltaområde där många, många fågelarter lever mot bakgrund av högt uppblåsta sanddyner och salta kärr. Ett vackert naturreservat och mecka för fågelälskare.

Vi hittar en plats nära en brygga och några slumområden där fiskare umgås. Vi får snart prata med några fiskare och bjuds på te. Deras fruar bor i byarna längre fram, så här bor bara män.

Fiskebåtarna
Fiskebåtarna

Nästa morgon strosar fiskarna runt bryggan, men de går inte ut på vattnet. De säger att det är för mycket ström på öppet hav. Det ger oss en idé... skulle någon vilja segla med oss ​​i deltaområdet? Vi tar steget och frågar en av männen. Han säger genast "ja", och lite senare sitter vi bredvid honom i en fiskebåt för nästan ingenting. 

Unik koloni av flamingos
Unik koloni av flamingos

Vi seglar längs sandbankarna medan tidvattnet är ute. Vi ser många olika fåglar och i fjärran de sprängda sanddynerna. Sedan går vi lite mer till den del där förbindelsen med öppet hav finns. Många hundra flamingos bor här. De stora fåglarna står på en sandbank där vi förtöjer. Promenerande kommer vi lite närmare. En vacker syn och självklart är vi upptagna med att ta bilder. Sedan klappar fiskaren händerna och hela gruppen går till luften. En fenomenal syn.

Flygande flamingos
Flygande flamingos

Vi går tillbaka till båten och seglar till en sida där det finns höga sanddyner. Vi klättrar på den och har fin utsikt över deltat. Det här är så roligt!

Efter hand seglar vi vidare och möter gruppen flamingos igen. Samma ritual upprepar sig. Sedan går vi en bit längs de branta klipporna och kommer tillbaka till bryggan. Vi kan inte tro vår tur!

Kontroll

Längre söderut letar vi efter ett boende. Det är inte lätt eftersom vi gillar att vara ute i vinden. Inga träd växer på de stora kala sandslätterna, så vi kommer fram till en by. Vi hittar en plats mitt på bytorget, bredvid en liten byggnad och en moské. Vi tar imamens högljudda rop på köpet och kommer att sätta några öronproppar i våra öron ikväll.

Vid moskén ur vinden | Overland i Marocko
Vid moskén ur vinden | Overland i Marocko

Genast anländer en byhövding och en soldat. Soldaten skulle vilja ha ett foto på våra pass och byns hövding berättar ofta hur välkomna vi är.

Senare på kvällen - när det är beckmörkt - kommer en bil med blinkande ljus på avstånd. Vad händer…? Äntligen stannar det precis bredvid oss. Det visar sig vara en polisbil. "Vad har vi gjort"? 

En extremt vänlig agent kommer ut som återigen välkomnar oss och berättar var byhövdingen bor, ifall det skulle vara något fel. Han ger oss också (nöd)numret ifall vi skulle behöva det. Efter en "bonne nuit" försvinner han ut i mörkret igen.

Dakhla

Vi har fortfarande cirka 500 kilometer kvar på den perfekt asfalterade vägen genom Västsahara. Västsahara är en bit mark som kontrolleras av Marocko, de anser att det är den södra provinsen. Alla håller inte med. Polisario, separatiströrelsen, med stöd av grannlandet Algeriet, vill ha självständighet. Som tur är finns det vapenvila och det känns fortfarande som Marocko för oss.

Dakhla (Plats Här) ligger i slutet av en halvö på cirka 50 kilometer. I början av halvön är lagunen ett paradis för kitesurfare. Moderna hotell har byggts runt lagunen, som är hem för tusentals kitesurfare.

Ytterligare 40 kilometer längre bort ligger Dakhla. Den enda breda avenyn som leder dit förvånar oss. Det finns hundratals halvfärdiga hotellkomplex som man kan se att de skulle bli väldigt moderna. Men pengarna var slut och delvis på grund av corona kom det inga fler turister. Ett sorgset ansikte.

Dakhla i sig är en modern stad med marockanska mått mätt. Vi körde runt och handlade. Människorna är väldigt olika, både progressiva och traditionella.

Särskilt möte

På utsidan av Dahkla hittar vi en plats längs en boulevard under uppbyggnad. Plötsligt stannar bilen och två entusiastiska personer kliver ut. De fullkomligt älskar vår 4×4 husbil och frågar om de kan ta en titt inuti. Gästvänliga som vi är är det såklart inga problem alls. Vi berättar för dem att vi är på väg till Sydafrika och de är förtjusta. 

De bjuder in oss att gå till en restaurang bredvid för att dricka te och röka vattenpipa. Trevlig!

Röka vattenpipa
Röka vattenpipa

Han föddes ganska rik marockan och flyttade till Frankrike för flera år sedan där han träffade sin franska fru (Isabelle). Då och då är de i Marocko och de bygger nu en liten lägenhet i Dakhla.

Efter besöket på restaurangen där vi båda bekantar oss med vattenröret tar de oss genom Dakhla. Medan de pratar bjuder de in oss på middag på en senegalesisk restaurang, eftersom de har hört att vi också går till Senegal att gå. 

Han (Dalil) är en flamboyant typ som alla känner till och så hamnar vi på en senegalesisk restaurang och äter en typisk senegalesisk rätt. Något med ris och fisk.

senegalesisk restaurang
senegalesisk restaurang

Gretel letar fortfarande efter en bra frisör, Dalil känner en, och ringer direkt. Det finns fortfarande plats och vi kan gå direkt. Det är en herr- och damfrisör. Men enligt traditionen klipps kvinnor i ett separat rum och bara av chefen själv.

Selma och Dabia

Senare går vi lite längre till en butik där ägaren sitter på golvet och dricker te. Dalil kommer dit oftare för skojs skull och för att koppla av.

Vi slår oss ner på en matta och får efter en stund ”det bästa teet i södra Marocko”. Det är lite fler människor och det berättas historier om livet i Marocko. Selma, ägaren är en tjock kvinna som inte har flyttat. Hon gör bara te.

Sella är väldigt religiös och vid 5-tiden måste hon be för tredje gången denna dag. När vi sitter stelt bredvid henne börjar hon recitera sina verser och knäböjer fram.

Då kommer Dabia, en kompis till Selma, in. En mycket närvarande typ med de bästa historierna. Hon tar det mindre exakt med traditionerna och säger att hon har varit gift sex (!) gånger. Ju mysigare det blir, desto längre sjunker hennes huvudduk.

Då uppstår idén att äta dromedarkött tillsammans imorgon. Selma har ett nomadtält långt utanför staden som hon bara använder på fritiden.

Vi bokar en tid nästa dag klockan nio på marknaden för att handla lite.

Kamelkött med sand i tältet

Klockan 9 träffas vi på den täckta marknaden och får frukt och grönt. Det är underbart att vandra genom staden tillsammans med lokalbefolkningen. Bredvid frukt och grönsaker ligger fiskavdelningen med många stånd. Hos en av dem tar vi en pratstund med försäljaren som precis börjar filéa en enorm fisk.

Det finns såklart också många slaktare, men lite längre går vi till en specialslaktare som är specialiserad på kamelkött. (Faktiskt dromedarkött, en puckel) En ny försändelse har precis anlänt med enorma bitar av djuret. Dabia vet precis vad hon vill. Dromedarens puckel verkar vara den mest speciella, liksom levern. Vi tar med oss ​​allt.

Få dromedarkött
Få dromedarkött

Sedan går vi till tältet. Detta visar sig ligga cirka fyra mil utanför stan och är egentligen ett slags fritidsboende för Selma och hennes familj. Det är ganska primitivt men vi kan sitta på mattor och kuddar.

Dabia är upptagen med att förbereda måltiden. Hon skär köttet, trär det på spett och lägger det på någon sorts BBQ.

Lite senare njuter vi av köttet. Den har en neutral smak och är enligt vår mening inte exceptionellt god eller smutsig.

Selma ägnar hela eftermiddagen åt att göra traditionellt te, hennes specialitet.

Matlagning
Matlagning

Dabia börjar med att göra ett stort fat. Ris i buljong, med kokt dromedarkött. Vi sitter i en ring och alla äter ur skålen. Dabia gillar traditionellt och äter med händerna. Fatet är allt annat än fritt från sand. Den starka ökenvinden tjuter runt tältet och även sanden virvlar runt i tältet av behag.

Mysigt runt skålen
Mysigt runt skålen

Efter denna fantastiska upplevelse får vi hemgjord yoghurt och frukt. Sedan sträcker vi oss alla ut på golvet för att koppla av.

Tältet | Overland i Marocko
Tältet | Overland i Marocko

Ökendusch och adjö till Marocko

När vi har återhämtat oss från måltiden städar vi upp och kör tillbaka till staden. På vägen är det möjligt att duscha vid en naturlig källa. Det visar sig vara en enorm orm med varmt svavelhaltigt vatten. Vi tar av oss kläderna och låter en tjänare ta en hel dusch. Kvinnorna behåller sina klänningar. Vi ligger på golvet och har det allra roligast.

Ökendusch | Overland i Marocko
Ökendusch | Overland i Marocko

Då är det dags att säga hejdå. Alltid en svår stund... Att få vänner och säga adjö igen.

Vi går tillbaka till husbilen och konstaterar att besöket i Dakhla tog två dagar längre än väntat.

Vi ser tillbaka med en otrolig glädje på en stor månad i Marocko, vilka härliga människor, vilket varmt välkomnande! Nu måste vi förbereda oss för att korsa gränsen till Mauretanien nästa dag. På väg till nästa äventyr, men mer om det nästa gång.

NoFear resa

NoFear Travel

En Drent och en friser har fångat resebuggan och reser världen runt med sin 4×4 husbil. Vi är Cor och Grietje från NoFear Reizen och vi tar dig vidare roadtrip äventyr.

Har du sett ett misstag? Fråga? Anmärkning? Låt oss veta i kommentarerna!

Vill du få bra resetips och förmåner varje månad?

logo-världsresenärer-grå-1
Översätt "
6 aktier
6 aktier
Kopiera länk