Hur två grader ger +/- två centimeter, jag slutade mitt vanliga jobb och... blev ännu friare!
"Jesus, det är kallt", muttrar jag för mig själv. Jag står på en husbilsplats i utkanten av en parkeringsplats. Eller så ljuger jag faktiskt. Jag är på parkeringen. De här husbilsplatserna är välmenande, men bönrötter växer under och de har avtagit. Om jag parkerar där med min husbil måste jag kedja mig fast i boet med en surrningsrem, och jag kommer fortfarande att ha en stel nacke.
Läs också: Bor på en båt | Det här är Shem de Labric
Läs också: Bor på en båt | Skulle du göra det?!
Läs också: Bor på en båt | Oönskat besök, dåliga nätter och ändå den friheten
Läs också: Bor på en båt | Eller i en husbil?
Att inte mäta är att inte veta
Jag ser hur en vit dis kommer ut ur min mun. Väderappen på min iPhone visar att det är två grader. Utanför då. Jag vet inte inuti. Jag vill inte heller veta, annars ska jag bara hålla utkik. Samma idé som att ha en klocka. Också en sådan olägenhet. Obemärkt uppmärksammar du tiden och plötsligt börjar du äta vid halvsextiden, dagen tar lång tid eller så oroar du dig för att du ska komma för sent.
Det jag inte heller behöver veta är hur mycket diesel min husbil behöver. Man kan också veta för mycket tycker jag. Anta att jag vet att han springer en av tio... Så i framtiden tror jag för varje tio kilometer att det har kostat mig två euro. Faktum är att varje åktur skulle göra ont. Nu gör den bara det (väldigt mycket) på macken.
Jag tror att det är samma sak med temperatur. Och det handlar inte om hur varmt det är i grader, det handlar om hur varmt det känns. Om det är två grader i min buss, men jag ligger i min fleecefilt, så är jag väl inte två grader? Om min skåpbil står i solen, men det är kallt ute, blir det naturligt varmare inne?
Underskattade jag kylan? Nej, jag tror inte det. Jag klurar på det. Två grader är verkligen kallt. Jag har inte slagit på värmaren än. Varför inte, kan du fråga dig. Jo, det kanske är min skit-egensinniga karaktär, men vad det är mest är tanken: jag har fortfarande en hel vinter kvar. Det kommer verkligen att bli kallare än de där två graderna. Om jag skulle varva och värma upp spisen fint kan det bli svårt om det blir minus fem under några dagar.
Du får skicklighet
På natten har jag inte varit kall än. Jag sover under en fleecefilt med ett tjockt täcke ovanpå. När jag är under täcket fryser jag inte. Det enda när det är kallt är när jag måste gå på toa. Sedan krymper den till cirka två centimeter, för att beskriva den visuellt. Och alltid... när jag bara ligger ner... tänker jag: oh yeah shit, jag måste gå på toa...
Det är kallt att gå upp ur sängen på morgonen. Parkeringsvärmaren som jag har är i princip skön och varm på fem minuter. Men om jag måste jobba på morgonen, då har jag en timme och jag tycker att det är synd att slå på värmaren. På kvällen förbereder jag den ena brännaren (på gas) med den fyllda perkolatorn på. Nästa morgon sätter jag på enkelbrännaren och jag får direkt värmen. Sen går jag upp ur sängen, tar på mig en morgonrock och dricker kaffe.
Kan jag inte duscha, för att det tar för mycket tid på morgonen till exempel, då tvättar jag väl och duschar senare samma dag. Det gör jag vid marinan där min båt ligger förtöjd, på gymmet eller – om jag är med vänner – med vänner. När jag har kaffet färdigt sätter jag på perkolatorn igen för en kopp kaffe till, och tvättar mig sedan, medan den där saken utstrålar värmen igen. På så sätt får du lite skicklighet i allt.
Sade upp sig
"Då tar det aldrig slut med dig?!" ropar en vän till mig när jag berättar att jag har slutat på min fasta anställning. "Du bara jobbar där!"
"Ja, det stämmer, men..." börjar jag och förklarar för henne att detta kommer att öka min frihet. Det tog lite övertygande, men jag tror att hon är klar.
"Så om jag förstår det rätt, kommer du snart inte längre att arbeta permanent på den plats där du är nu, men kommer du att kunna arbeta i hela Nederländerna?"
'Det är rätt. När jag fick detta nya deltidsjobb registrerade jag mig även som egen företagare inom vården. Normalt har någon en viss region där han jobbar, eftersom de flesta av dem bor naturligt på en fast plats, men eftersom jag bor i en husbil kan jag göra det i hela Nederländerna.
"Kyla!" svarar hon. Något som i sig täcker belastningen.
Mer frihet
Det har skett så mycket förändring i mitt liv på sistone att jag knappt kan hänga med. En relation som tar slut har givetvis redan gett effekt, men det har alternativt boende också. På båten fick jag större frihet genom att köpa en hopfällbar cykel. Jag förtöjde båten, kastade cykeln på sidan och rusade till jobbet.
Tack vare husbilen är jag nu friare än med båten. Där jag kan segla i två timmar med båt för att komma till en annan plats, kör jag husbilen till andra sidan Nederländerna på två timmar. Eftersom jag var tvungen att vara i den staden tre dagar i veckan för mitt vanliga arbete, märkte jag att jag var väldigt bunden till den platsen. Och det tyckte jag var synd.
Så som jag ska göra det nu är att jag tar emot tjänster var de än är och stannar i närheten. Sedan tittar jag därifrån på nya tjänster inom en radie av till exempel 60 kilometer. Om de inte är där så åker jag in till stan. Om det finns, så jobbar jag och tittar igen nästa dag inom en radie av 60 kilometer. Eftersom jag har få boendekostnader behöver jag inte jobba heltid. Om det finns färre eller inga tjänster för en gångs skull är det också bra. På den tiden kan jag besöka vänner och de städer jag åker förbi.
Det var så jag jobbade nyligen Eindhoven, jag tvättade med en vän Breda och slet igenom på min hopfällbara cykel Antwerpen. Hur gratis! Glöm bara inte var du var igen...
Läs också: Bor på en båt | Det här är Shem de Labric
Läs också: Bor på en båt | Skulle du göra det?!
Läs också: Bor på en båt | Oönskat besök, dåliga nätter och ändå den friheten
Läs också: Bor på en båt | Eller i en husbil?
