Wereldreizigers.nl
Hem » Europa » Nederländerna » Bor på en båt | Att leva annorlunda, nytt jobb, nytt ... liv?

Bor på en båt | Att leva annorlunda, nytt jobb, nytt ... liv?

Om mandariner som måste räknas först, livet om ett annat slag och ändå nya planer för framtiden.

"Jag går", sa min vän. Jag hörde mig själv svälja den sista klunken kaffe och ställa upp koppen på bordet. Solen sken klart in i båten. 

'Bort? Vart? Jag frågade. 

"Till mina föräldrar." Han la lite grejer i sin ryggsäck och satte kopplet på hunden. Hunden tittade oskyldigt fram och viftade på svansen när jag tittade på honom. 

"Vi kan väl prata om det?" Jag föreslog, kom ihåg gårdagens slagsmål. "Vi pratade om att göra bra avtal igår", tillade jag. Att prata var inget alternativ. Han var tvungen att tänka efter och ta en paus. Han klev ur båten med en kyss och en tår. Jag kollade dem igen, men varken hunden eller han såg tillbaka. Min magkänsla sa att det inte var rätt. Som om han redan hade bestämt sig. Det förblev lika tyst den dagen som naturplatsen där jag nu var ensam. 

Läs också: Bor på en båt | Det här är Shem de Labric
Läs också: Bor på en båt | Skulle du göra det?!
Läs också: Bor på en båt | Oönskat besök, dåliga nätter och ändå den friheten

Mandilin?  

"Märare, kan jag få en bit mandolin också?" Jag blir skrämd ur mina tankar. Jag måste fortfarande vänja mig vid mitt nya jobb i klassrummet. Förhållandena hemma påverkade mina nätter och koncentration ganska mycket, något som inte hjälper med ett nytt jobb. Och normalt jobbar jag med vuxna med funktionsnedsättning, nu går jag dels på dagis och dels i högstadiet. Läraren ler mot den femåriga pojken som står framför henne. Hon berättar att alla kommer att få mandarin efter mattelektionen. Hon fortsätter att dela kilarna och ber barnen att räkna. 'Eeeeen ... Téééé ...' pojken följer passionerat, med vetskapen om att han snart kommer att belönas. 

Aldrig problemfri  

Vår relation har aldrig varit helt problemfri. Och jag måste erkänna att den senaste tidens spänning inte gjorde mig någon nytta heller. Vi har gjort slut en gång tidigare på grund av ackumuleringen av händelser och det faktum att han inte alltid har varit helt ärlig. Men kärleken kryper dit den inte kan gå och jag kanske hoppades på bättre. Men spänningen byggdes upp igen. Den gick in i min kropp och stod mellan oss.

På något sätt visste jag att det kanske inte skulle ha en lång framtid. På grund av förändringen i vår livssituation har vi också förändrat oss själva. Skillnaderna blev större, och så småningom för stora. Där han särskilt gillade det hemtrevliga trivdes jag väldigt bra med att åka iväg. Även om jag alltid har sagt att jag ville fortsätta göra mina egna saker i ett förhållande, tyckte han att det blev allt svårare. Hans sociala värld var liten och han hade inget jobb. Mitt arbete var hektiskt och mitt sociala liv växte. Vi valde att bo på en båt tillsammans, men nu var jag verkligen ensam.  

En till en vägledning  

"Jag gillar det inte", säger min klient. Jag erbjuder honom en-mot-en handledning i klassrummet. Han är sex år och har beteendeproblem. Det är upp till mig att bokstavligen hålla honom på tårna. Något som – förutom alla de där mandarinerna – kan vara en prövning. 

"Sätt dig bara på din plats och häng med. Du får snart mandarin, sa jag och ledde honom tillbaka till sin plats. 

"Jag tycker det är dumt!" sa han argt och reste sig upp igen.  

'Att sitta!' skrek jag och pekade på hans stol. Ett ögonblick funderade jag på att förklara för honom att ett strandsatt förhållande är dummare, men jag släppte det. Läraren tittade min väg, pojken satte sig. Jag var tydligen tillräckligt tydlig. 

Bara vidare, vad nu?  

Det höga ordet var ute: min pojkvän kom inte tillbaka och förhållandet är över. Efter att ha svikit det i några dagar började jag komma på saker och berätta att jag fortsatte på egen hand. En vän hjälpte mig att segla båten i centrum. Där kunde han avsluta, jag betalade per natt och jag hade allt till hands.

Få allt tillbaka på rätt spår först, tänk sedan på framtiden. Samma princip som med mandarinerna: räkna först, ät sedan. Hur dumt det än är.

Läs också: Bor på en båt | Det här är Shem de Labric
Läs också: Bor på en båt | Skulle du göra det?!
Läs också: Bor på en båt | Oönskat besök, dåliga nätter och ändå den friheten

Shem de Labric

Jag heter Sam och jag är 33 år gammal. För tre månader sedan valde jag att ge upp mitt hus och bo på min båt. Tillsammans med kompis och hund, på ca 12 kvm. Vi bor i en region i Nederländerna och seglar från plats till plats, vi fortsätter vår semester och övervintrar på en permanent plats i en marina.

Jag älskar att skriva och jag gillar att göra det ombord. Speciellt nu när jag har mer plats i huvudet för att jag har färre ekonomiska bekymmer, har fått ett mer avslappnat liv på vattnet (såklart med upp- och nedgångar eftersom många saker är nytt) och dessutom måste jobba mindre. Min ultimata dröm är att försörja mig på att skriva och inte längre vara platsbunden, så att jag kan åka vart jag vill med min båt, eventuellt i kombination med en husbil.

Vill du få bra resetips och extra förmåner varje månad? Och visste du att vi ger bort en månatlig världskarta till våra prenumeranter? Allt du behöver göra är att lämna din e-postadress nedan så har du chans att vinna varje månad!

logo-världsresenärer-grå-1
Översätt "
Kopiera länk