Wereldreizigers.nl
En nyfiken buffel i Murchison Falls
Hem » Afrika » Uganda » Östafrika på en skoter | Del 12 | Murchison Falls National Park – Purongo (50 km)

Östafrika på en skoter | Del 12 | Murchison Falls National Park – Purongo (50 km)

Vem vågar köra mer än 3.000 XNUMX kilometer på en skoter genom Östafrika? Besöker du bergsgorillor? Skotersafari (finns detta ord?) i fem National Parker? Att bland annat beundra lejon, bufflar, flodhästar och elefanter på nära håll. Jag heter Eric och jag gillar att resa runt på en skoter. Läs här del 12 av den unika rapporten om ett fantastiskt skoteräventyr Uganda, Rwanda en Kenia. I den tolfte delen av denna resa möter jag skonäbben vid Lake Albert och upplever några farliga stunder efter att ha ramlat av min skoter i Murchison Fhela nationalparkenrc.

En resa för din bucket list
Tour Uganda | Upptäck Afrikas pärla

Uganda har stulit våra hjärtan mer än en gång och vad vi beträffar är det ett resmål som hör hemma på varje världsresenärs bucketlist. Ta reda på varför Uganda kallas Afrikas pärla.

En resa genom Uganda kommer du aldrig att glömma. Upptäck de trädklättrande lejonen, träffa tusentals elefanter, ställ dig ansikte mot ansikte med bergsgorillor i djungeln och lär känna den vackra kulturen.

Se individuella resor Se gruppresor
Genom att använda dessa affiliate-länkar stödjer du oss utan extra kostnad. Tack!

Lake Albert, på jakt efter skonäbben

Ägaren till mitt pensionat råder mig att köra till Wanseko i mitt sökande efter den berömda skonäbbstorken. 'Du kan gå längs Nilen här och försöka upptäcka den fågeln. Däremot har du störst chans på platsen där Nilen rinner ut i Albertsjön. Fråga runt i Wanseko, för det finns alltid en fiskare som är villig att ta dig.'

Bränsle i Wanseko för båtturen på Lake Albert
Bränsle i Wanseko för båtturen på Lake Albert

Goda råd behöver inte vara dyra. På en smal men bra grusväg (vid regn är denna väg oframkomlig) kör jag på en halvtimme till fiskebyn Wanseko vid Albertsjöns strand. Jag behöver inte leta efter en fiskare för en tur på sjön. Fiskarna kommer till mig. Det finns redan en båt klar men i brist på turister tar det ett tag innan guide William dyker upp.

En skonäbb på stranden av sjön Albert
En skonäbb i gräsmarken mellan Nilen och Albertsjön

Lake Albert är på intet sätt liten med en längd på 160 km och en bredd på 30 km. Nästan hälften av sjön ligger i Kongo. Guide William dirigerar mig först till en liten motorbåt. Med det seglar vi till den större täckta motorbåten, som ligger förankrad i sjön.

Kongolesiska fiskare i Lake Albert
Kongolesiska fiskare i Lake Albert

Tio minuter senare är det redan dags. 'Detta är i första hand området där skonäbbormbunkar har sina bon. Titta, det finns en. En skonäbbstork sticker ut sitt säregna huvud ovanför det långa gräset på Nilens strand.

Efter detta speciella möte seglar vi mot en kanot, där två kongolesiska pojkar stolt visar sin fångst. Det finns gott om fiske i alla fall. Titta, det finns två som fiskar i en grund del av sjön. De är inte rädda för krokodiler och flodhästar. De förekommer i stort antal i Lake Albert.'

Dagens fångst i Lake Albert
Dagens fångst i Lake Albert

En båttur till Murchison vattenfall

Det är något annat än en skotersafari; båtturen till de världsberömda Murchisonfallen. Fallen medverkade i filmen The African Queen från 1951 med Katharine Hepburn och Humphrey Bogart i huvudrollerna. Båten seglar uppströms mot fallet i över en och en halv timme. Krokodiler latar sig i solen och flodhästar sträcker regelbundet sina enorma munnar över vattnet. En afrikansk fiskgjuse sätter sig på en gren för en välsmakande fisk i Nilen.

En afrikansk fiskgjuse lurar efter en fisk i Nilen vid Murchison Falls
En afrikansk fiskgjuse lurar efter en fisk i Nilen vid Murchison Falls

Tyvärr kommer båten inte riktigt nära vattenfallet. Vattnets kraft är för stark för det.

Murchison vattenfall från båten
Murchison vattenfall från båten

En skoterolycka i parken

På kartan har jag valt ut mina möjliga rutter på vägen till Kidepo National Park. Kidepo ligger längst i norr i Uganda och är mer än 350 km bort. Klockan är nu halv sex och jag kommer inte så långt idag. Enligt parkvakten kan jag ta mig till Gulu, men då måste jag köra mycket. Via Pakwach är det 145 km. För det måste jag först gå genom parken i över 30 km på grusvägen som jag också körde igår. Eller så tar jag en genväg till Wankwar-utgången. Det sparar 25 km. 'Den vägen är bra. Men ser du de där mörka molnen?

Den röda grusvägen mot Wankwar Gate, Murchison Falls NP
Den röda grusvägen mot Wankwar Gate, Murchison Falls NP

Det är en chansning, men jag ska ge det ett försök. Vägen är svår redan efter tio kilometer. Där Paraa – Pakwach-banan går genom ett öppet savannområde är gräset alldeles för högt här. Ingenting kommer av en safari. Molnen kommer närmare och närmare och sedan börjar det ösregna. Klockan är halv åtta och jag har inte mycket tid kvar. Det blir beckmörkt om en halvtimme.

'Wanwar Gate 10 km' läste jag på en skylt. En kilometer senare börjar jag glida. På grund av regnet syns inte längre hjulspåret på den sandiga stigen. Jag kör knappt 20 km i timmen och försöker sakta ner. Han tänker inte hoppa av. Om jag inte hinner med skotern eller om jag halkar i slammet är min skoter trasig. Kommer ryggsäcken med alla mina saker att förbli intakt? Min Macbook kommer förmodligen inte att överleva.

Allt går igenom mitt huvud på en bråkdels sekund. Jag bestämmer mig för att välja ett kontrollerat fall. Det betyder att jag kör skotern in på kanten i låg hastighet. Skotern ramlar på mig och en vass stång från stativet sitter fast i min vänstra fot.

Där ligger jag. Jag kan inte få igång skotern. Jag försöker lyfta honom något för att få ut stången ur min fot. Efter ungefär fem minuter ger jag upp tillfälligt. Sedan tittar jag upp och stirrar in i ögonen på en vuxen elefant. Elefanten står på cirka tio meter och rör sig inte längre. Jag ligger stilla och kan ingenting. Konstigt nog är det ingen panik. Jag överger mig till mitt öde. Elefanten tar ytterligare ett eller två steg mot mig. Han har definitivt sett mig och min skoter nu. Återigen stannar han och viftar med stammen mot en buske. Sedan bestämmer han sig för att gå åt andra hållet. Pffff...

Purongo, nästa morgon
Purongo, nästa morgon

Det börjar bli mörkt. Min fot gör ganska ont. Jag får ingen rörelse i skotern. Nu känner jag fara på andra sidan vägen. Jag slår den. Hela vägen såg jag inga tecken på liv och nu slår den två gånger inom fem minuter. Den här gången är det en vuxen buffel. Med elefanten och flodhästen är buffeln nästan trion av farligaste vilt du inte vill stöta på när du är under en skoter. Man har generellt sett mindre att frukta för lejon, leoparder och i mindre utsträckning hyenor.

Jag har redan lite erfarenhet av buffel. Till exempel, i drottning Elizabeth minns jag en flock på cirka 100 bufflar. De var ungefär trettio meter bort, medan jag hade stigit av min skoter för ett foto eller två. Ledaren började sedan gå mot mig. En parkvakt hade redan lärt mig hur man beter sig. 'Behåll lugnet, för bufflar hör mycket bra, men deras syn är begränsad. Så de hör dig, men de ser dig inte. Så de kommer närmare för att se till att du inte är ett hot mot dem. Hoppa inte, skrik eller försök frenetiskt köra iväg på din skoter. Han är snabbare än du tror.

Hans ord har inte så mycket värde nu, för att komma iväg på skotern är ändå inget alternativ. Jag är under den och kan inte röra mig. Buffeln går åt mig och kikar. Cirka tio meter. Det är inte mycket mer. Under tiden lyckades jag frigöra min fot. Baren är borta och blodet likaså. Det sprutar ut. Buffeln tvekar ett ögonblick och försvinner sedan in i det höga gräset.

Mindre reparation av skotern i Purongo
Mindre reparation av skotern i Purongo

Väldigt sakta trycker jag undan skotern från mig. Jag reser mig upp och känner smärta överallt. Jag behöver några minuter för att återhämta mig lite. Jag noterar att mitt bagage är oskadat. Förutom leran som är på den. Jag satte skotern på stativet. Jag håller andan när jag sätter i handbromsen och vrider på tändningsnyckeln. Några sprattlar och sedan går motorn konstant.

Såret från skoterolyckan i Murchison Falls NP
Såret från skoterolyckan i Murchison Falls NP

I beckmörkret kör jag främst med beröring. Det tar mig över en halvtimme att köra de sista sju kilometrarna till avfarten. "Mzungu, du är sen." Parkvakten lyser med sin ficklampa. 'Varför är du så sen? Och vad är det? En piki piki? Jag pekar på min vänstra fot. 'Attans. Det är en allvarlig gäspning. Var med om en olycka?' Jag nickar. 'Du är tursam. Purongo ligger sju kilometer härifrån. När du kommer till t-korsningen, gå direkt till andra sidan. Det är där vår läkarstation ligger. Bli frisk snart mzungu.'

Första hjälpen vid olyckor och "tillbaka" i Amsterdam

Klockan är snart nio när jag snubblar in på läkarmottagningen i mina tofflor. Läkaren tittar bekymrat på mig. 'Vad är fel med det? Ok, jag kan se det redan. Gå och lägg dig på båren.

Bill of Nile Medical Clinic i Purongo
Bill of Nile Medical Clinic i Purongo

Läkaren ringer sin assistent och ger några instruktioner. I tio minuter rengör hon allt i och runt såret. Sedan går ett bandage runt den och som studsare får jag en spruta i rumpan. Läkaren har nu debiterat räkningen. "20.000 XNUMX shilling tack." Han lägger till ytterligare några lådor med bandage. "Åh ja, och kom förbi i morgon bitti för en kontroll." Vilket fynd tycker jag. Så mycket service för knappt fyra euro.

Doktorn skakar min hand och frågar: "Var sover du egentligen?" 'Ingen aning.' 'Syster ta honom till våra grannar. De måste ha ett rum åt honom där. Grannarna råkar driva ett pensionat. Systern säger hejdå framför gardinen som fungerar som entré. "Bli frisk snart så ses vi imorgon." Bakom draperiet står ett skrivbord med två unga damer bakom och en hel del ölflaskor. De ger mig en rumsnyckel, en tvål och en handduk. "Ditt rum är fjärde från höger efter Köpenhamn, Washington och Montevideo."

Baren på pensionatet i Purongo, nästa morgon
Baren på pensionatet i Purongo, nästa morgon

Jag går till höger om innergården, där ett tjugotal unga män och kvinnor sitter runt några bord och dricker öl. Hög musik hörs från en beatbox. Hur är det möjligt?, tänker jag för mig själv. Det fjärde rummet efter Köpenhamn, Washington och Montevideo är Amsterdam. ja! För övrigt är 'rum' en något eufemistisk beskrivning av hundhuset där det finns en smutsig madrass och en massa myggor som surrar runt.

I receptionen hör jag att det inte finns någon mat att tillgå. "Vad vill du äta egentligen?" 'Spelar ingen roll. Kyckling eller något.' "Ge mig 10.000 XNUMX Schilling så skaffar jag några."

Efter en läcker gryta med kyckling och ris, snubblar jag till Amsterdam. Äntligen hemma'.

En resa för din bucket list
Tour Uganda | Upptäck Afrikas pärla

Uganda har stulit våra hjärtan mer än en gång och vad vi beträffar är det ett resmål som hör hemma på varje världsresenärs bucketlist. Ta reda på varför Uganda kallas Afrikas pärla.

En resa genom Uganda kommer du aldrig att glömma. Upptäck de trädklättrande lejonen, träffa tusentals elefanter, ställ dig ansikte mot ansikte med bergsgorillor i djungeln och lär känna den vackra kulturen.

Se individuella resor Se gruppresor
Genom att använda dessa affiliate-länkar stödjer du oss utan extra kostnad. Tack!

Planera din semester till Afrika här

Avatar bild

Eric

Hur är det att köra mer än 10.000 20 kilometer på Madagaskar på en lokalt köpt skoter? Eller på en pikipiki (skoter på swahili) genom Östafrika? På mer än 100 år har jag besökt mer än XNUMX länder. Detta har resulterat i många ovärderliga reseupplevelser, som jag skulle vilja dela med mig av.

ERIC – ÖVER 100 LÄNDER
– Gillar att åka på skotrar
– Dela unika reseupplevelser.
– Favoritresmål: Madagaskar, Uganda, Japan, Indien och Colombia.

Har du sett ett misstag? Fråga? Anmärkning? Låt oss veta i kommentarerna!

Vill du få bra resetips och extra förmåner varje månad? Och visste du att vi ger bort en månatlig världskarta till våra prenumeranter? Allt du behöver göra är att lämna din e-postadress nedan så har du chans att vinna varje månad!

logo-världsresenärer-grå-1
Översätt "
Kopiera länk